mizoo

Förra helgen besökte jag och en väninna höstens Formexmässa i Älvsjö. Vi brukar alltid se till att påbörja eller avsluta mässbesöken med en vistelse på ett avkopplande SPA. Tidigare år är det Yasuragi Hasseludden som har fått besök av oss, men i år kände vi för att prova Clarion Sign. Tyvärr blev det inte riktigt som förväntat då deras så kallade SPA bestod i en helt vanlig hotellpool ute på taket. Det kändes inte allt för lockande att krypa ner i takpoolen då den precis hade blivit ockuperad av ett helt gäng öldrickande medelålders killar. Snabbt insåg vi att det här inte var ett ställe för oss och definitivt inte ett ställe där vi skulle komma till ro och känna lugnet komma krypande. Så vi skyndade istället tillbaka till rummet för att sedan åka ner till Stureplan och ta ett glas vin innan middagen. Vår plan var att återkomma till "SPA-avdelningen" på morgonen dagen efter, då det borde vara helt riskfritt från öldrickande medelålders killar.

Vad händer? På morgonen efter säger min vänninna: "Jag skulle behöva gå ner på stan och köpa ett par nya stövlar, är du sugen på att följa med?". Hon borde ha vetat bättre! Det här är ju att likna med att bjuda en nykter alkoholist på vin!! "Är jag sugen på att följa med???!!!" Klart att jag vill titta på stövlar!!

Första Nilsonbutiken som vi går in påtalar jag tydligt (både för min väninna, men i allra högsta grad som ett mantra för mig själv!!) "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!" "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!".

Och av en händelse så står de bara där, de snyggaste, mest stilrena, fantastiska, med helt-genomtänkta-metalldetaljer och lite lagom coola! SKINNSTÖVLARNA!! Naturligtvis var de märkta med en prislapp som fick mig att rygga tillbaka en aning. Men som i så många andra fall är det lättaste sättet att övervinna en frestelse, att ge efter för den!!! (Oscar Wilde??) Att prova kostar ju inget!! ÅÅÅ, sååå fina!!! Men jag pratade med mig själv igen.
"-Vad jag än säger så ska jag inget ha!!" "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!!"
Stövlarna ställdes snyggt och prydligt tillbaka på hyllan och vi steppade vidare mot nästa skobutiken.

Efter ett tag ramlade vi (av en händelse!!!) in på ytterligare en Nilsonbutik. Och det var där någonstans inne i den butiken jag förstod. Jag förstod att jag var förlorad igen!! Givetvis provade jag dem igen och knäppte ett kort på skönheterna där de stod på den belysta skohyllan. Skickade ett snabbt MMS till maken och påtalade att de ville flytta hem till oss! Snabbt som blixten kom ett MMS i retur där han hade fotat sig själv med en frågande min och förstärkte det hela med några frågetecken och utropstecken (????!!!!). Hur ska man tolka det?? Skulle jag ha uppfattat det som att jag redan har garderoben full med stövlar, 3 par svarta och 2 par bruna?? Nja, jag tycker att han var lite otydlig och ägnade inte alltför stor uppmärksamhet till det underliga MMS:et han skickat. Det var bättre att söka stöd på annat håll. Hos någon som förstod! Min "stövelkompis" i Falun replikerade snabbt: "Självklart måste de få bo i Sundsvall. Det ser ut som att de är varma och rejäla (ironi!!!), passande för en iskall vinterdag i norr. Köp!" Yes! Det var det jag väntade på. Lite moraliskt stöd! Nu var det bestämt, men jag ville inte riktigt avslöja mig för min shoppingvännina, det var ju ändå åt henne vi skulle leta stövlar. Så vi gick vidare..... till nästa Nilsonbutik. Tredje gången gillt! Nu har de lämnat in adressändring och ligger nerbäddad i sin kartong, omstoppad med fint silkespapper och bara väntar på att det ska bli lite stövelväder i Sundsvall!

P.S. Efter påtryckningar från maken måste jag korrigera ovanstående uppgifter och komplettera med att jag har ytterligare 2 par stövlar och därtill även 4 par stövletter!! Nöjd nu?