Bättre än sex?
Just nu tillbringar jag en vecka i södra Frankrike tillsammans med familjen och goda vänner. Vi är alla livsnjutare och försöker hela tiden ta till vara på livets goda sidor, och känner verkligen att vi har hamnat rätt här. Då våra vänner besöker Frankrik varje år, i och med att det är min väninnas pappas hus som vi bor i, så blir ju allt så enkelt då de känner till omgivningen och vet precis vilka guldställen vi ska leta upp för att få ut maximalt av vår tid här. Och visst har vi sett guldställen, Perpignong, Port Vendre och höjdpunkten Couliour. Listan kan göras lång. En gemensam nämnare för ett lyckat besök här är ju faktiskt den helt fantastiska maten. Så som en sann fisk- och skaldjursälskare som jag är, så har jag hamnat i paradiset.
Vår första dag här åt vi en underbar lunch på musslor och ett obligatoriskt glas vin till maten. Av någon anledning så lyckades vi bara skriva in en förare i handlingarna för hyrbilen. Min makes! Vad synd.... Men han verkar mycket nöjd ändå. Första kvällen skulle vi även inviga det härliga uteköket som tillhör huset och stegade förväntansfullt iväg till närmaste matvaruaffär för att inventera fiskdisken. La voila!! Vilken orgie i färsk fisk och skaldjur!! Det fanns inte bara två, tre olika sorters musslor - utan 10-15 sorter. Marulk, tonfisk, säkert 6-7 sorters jätteräkor, bläckfisk, pilgrimsmussor..... ÅÅåå, det vattnas i munnen bara att skriva om läckerheterna!! Givetvis blev det en mix av allt. Varför välja när man kan få det man vill ha. Livet är för kort för att längta och avstå från saker.
Dagarna har löpt på i samma linje som vår första dag, förutom att vi har överträffat oss sjäva från dag till dag. Igår eftermiddag, väl hemma vid poolen igen, så sprättades en flaska champagne och jag kände att det var så här jag ville spendera min ålderdom. Inte sitta hemma i kalla Sverige när höstmörkret och vindarna börjar vina runt husknuten. Det är alltså dags att formulera om målbilden och sätta upp lite nya delmål i livet för att nå hit!
Vi är precis hemkomna från ännu en underbar middag i samma by där vi bor. Från gatan såg det ut som ett litet hål i väggen, men ack vad vi bedrog oss! (givetvis hade våra vänner koll på läget - de hade varit där förr!!). Valet av mat var enkelt, för jag har ju en enkel smak!! ;-) De hade en fisk- och skaldjurstallrik som givetvis beställdes på stapplande franska. När jag smakat på den ljuvliga maten blev jag nästan tårögd och alldeles lycklig. Hur kan det vara möjligt att mat är så här gott? Och lite förvånad över mig själv svischade tanken genom mitt huvud "det här är ju nästan bättre än sex!!". (sedan är frågan hur man ska tolka det? För lite god mat i mitt liv, eller för lite bra sex??)
Vår första dag här åt vi en underbar lunch på musslor och ett obligatoriskt glas vin till maten. Av någon anledning så lyckades vi bara skriva in en förare i handlingarna för hyrbilen. Min makes! Vad synd.... Men han verkar mycket nöjd ändå. Första kvällen skulle vi även inviga det härliga uteköket som tillhör huset och stegade förväntansfullt iväg till närmaste matvaruaffär för att inventera fiskdisken. La voila!! Vilken orgie i färsk fisk och skaldjur!! Det fanns inte bara två, tre olika sorters musslor - utan 10-15 sorter. Marulk, tonfisk, säkert 6-7 sorters jätteräkor, bläckfisk, pilgrimsmussor..... ÅÅåå, det vattnas i munnen bara att skriva om läckerheterna!! Givetvis blev det en mix av allt. Varför välja när man kan få det man vill ha. Livet är för kort för att längta och avstå från saker.
Dagarna har löpt på i samma linje som vår första dag, förutom att vi har överträffat oss sjäva från dag till dag. Igår eftermiddag, väl hemma vid poolen igen, så sprättades en flaska champagne och jag kände att det var så här jag ville spendera min ålderdom. Inte sitta hemma i kalla Sverige när höstmörkret och vindarna börjar vina runt husknuten. Det är alltså dags att formulera om målbilden och sätta upp lite nya delmål i livet för att nå hit!
Vi är precis hemkomna från ännu en underbar middag i samma by där vi bor. Från gatan såg det ut som ett litet hål i väggen, men ack vad vi bedrog oss! (givetvis hade våra vänner koll på läget - de hade varit där förr!!). Valet av mat var enkelt, för jag har ju en enkel smak!! ;-) De hade en fisk- och skaldjurstallrik som givetvis beställdes på stapplande franska. När jag smakat på den ljuvliga maten blev jag nästan tårögd och alldeles lycklig. Hur kan det vara möjligt att mat är så här gott? Och lite förvånad över mig själv svischade tanken genom mitt huvud "det här är ju nästan bättre än sex!!". (sedan är frågan hur man ska tolka det? För lite god mat i mitt liv, eller för lite bra sex??)
Vad jag än säger så ska jag inget ha!
Förra helgen besökte jag och en väninna höstens Formexmässa i Älvsjö. Vi brukar alltid se till att påbörja eller avsluta mässbesöken med en vistelse på ett avkopplande SPA. Tidigare år är det Yasuragi Hasseludden som har fått besök av oss, men i år kände vi för att prova Clarion Sign. Tyvärr blev det inte riktigt som förväntat då deras så kallade SPA bestod i en helt vanlig hotellpool ute på taket. Det kändes inte allt för lockande att krypa ner i takpoolen då den precis hade blivit ockuperad av ett helt gäng öldrickande medelålders killar. Snabbt insåg vi att det här inte var ett ställe för oss och definitivt inte ett ställe där vi skulle komma till ro och känna lugnet komma krypande. Så vi skyndade istället tillbaka till rummet för att sedan åka ner till Stureplan och ta ett glas vin innan middagen. Vår plan var att återkomma till "SPA-avdelningen" på morgonen dagen efter, då det borde vara helt riskfritt från öldrickande medelålders killar.
Vad händer? På morgonen efter säger min vänninna: "Jag skulle behöva gå ner på stan och köpa ett par nya stövlar, är du sugen på att följa med?". Hon borde ha vetat bättre! Det här är ju att likna med att bjuda en nykter alkoholist på vin!! "Är jag sugen på att följa med???!!!" Klart att jag vill titta på stövlar!!
Första Nilsonbutiken som vi går in påtalar jag tydligt (både för min väninna, men i allra högsta grad som ett mantra för mig själv!!) "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!" "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!".
Och av en händelse så står de bara där, de snyggaste, mest stilrena, fantastiska, med helt-genomtänkta-metalldetaljer och lite lagom coola! SKINNSTÖVLARNA!! Naturligtvis var de märkta med en prislapp som fick mig att rygga tillbaka en aning. Men som i så många andra fall är det lättaste sättet att övervinna en frestelse, att ge efter för den!!! (Oscar Wilde??) Att prova kostar ju inget!! ÅÅÅ, sååå fina!!! Men jag pratade med mig själv igen.
"-Vad jag än säger så ska jag inget ha!!" "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!!"
Stövlarna ställdes snyggt och prydligt tillbaka på hyllan och vi steppade vidare mot nästa skobutiken.
Efter ett tag ramlade vi (av en händelse!!!) in på ytterligare en Nilsonbutik. Och det var där någonstans inne i den butiken jag förstod. Jag förstod att jag var förlorad igen!! Givetvis provade jag dem igen och knäppte ett kort på skönheterna där de stod på den belysta skohyllan. Skickade ett snabbt MMS till maken och påtalade att de ville flytta hem till oss! Snabbt som blixten kom ett MMS i retur där han hade fotat sig själv med en frågande min och förstärkte det hela med några frågetecken och utropstecken (????!!!!). Hur ska man tolka det?? Skulle jag ha uppfattat det som att jag redan har garderoben full med stövlar, 3 par svarta och 2 par bruna?? Nja, jag tycker att han var lite otydlig och ägnade inte alltför stor uppmärksamhet till det underliga MMS:et han skickat. Det var bättre att söka stöd på annat håll. Hos någon som förstod! Min "stövelkompis" i Falun replikerade snabbt: "Självklart måste de få bo i Sundsvall. Det ser ut som att de är varma och rejäla (ironi!!!), passande för en iskall vinterdag i norr. Köp!" Yes! Det var det jag väntade på. Lite moraliskt stöd! Nu var det bestämt, men jag ville inte riktigt avslöja mig för min shoppingvännina, det var ju ändå åt henne vi skulle leta stövlar. Så vi gick vidare..... till nästa Nilsonbutik. Tredje gången gillt! Nu har de lämnat in adressändring och ligger nerbäddad i sin kartong, omstoppad med fint silkespapper och bara väntar på att det ska bli lite stövelväder i Sundsvall!
P.S. Efter påtryckningar från maken måste jag korrigera ovanstående uppgifter och komplettera med att jag har ytterligare 2 par stövlar och därtill även 4 par stövletter!! Nöjd nu?
Vad händer? På morgonen efter säger min vänninna: "Jag skulle behöva gå ner på stan och köpa ett par nya stövlar, är du sugen på att följa med?". Hon borde ha vetat bättre! Det här är ju att likna med att bjuda en nykter alkoholist på vin!! "Är jag sugen på att följa med???!!!" Klart att jag vill titta på stövlar!!
Första Nilsonbutiken som vi går in påtalar jag tydligt (både för min väninna, men i allra högsta grad som ett mantra för mig själv!!) "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!" "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!".
Och av en händelse så står de bara där, de snyggaste, mest stilrena, fantastiska, med helt-genomtänkta-metalldetaljer och lite lagom coola! SKINNSTÖVLARNA!! Naturligtvis var de märkta med en prislapp som fick mig att rygga tillbaka en aning. Men som i så många andra fall är det lättaste sättet att övervinna en frestelse, att ge efter för den!!! (Oscar Wilde??) Att prova kostar ju inget!! ÅÅÅ, sååå fina!!! Men jag pratade med mig själv igen.
"-Vad jag än säger så ska jag inget ha!!" "-Vad jag än säger så ska jag inget ha!!"
Stövlarna ställdes snyggt och prydligt tillbaka på hyllan och vi steppade vidare mot nästa skobutiken.
Efter ett tag ramlade vi (av en händelse!!!) in på ytterligare en Nilsonbutik. Och det var där någonstans inne i den butiken jag förstod. Jag förstod att jag var förlorad igen!! Givetvis provade jag dem igen och knäppte ett kort på skönheterna där de stod på den belysta skohyllan. Skickade ett snabbt MMS till maken och påtalade att de ville flytta hem till oss! Snabbt som blixten kom ett MMS i retur där han hade fotat sig själv med en frågande min och förstärkte det hela med några frågetecken och utropstecken (????!!!!). Hur ska man tolka det?? Skulle jag ha uppfattat det som att jag redan har garderoben full med stövlar, 3 par svarta och 2 par bruna?? Nja, jag tycker att han var lite otydlig och ägnade inte alltför stor uppmärksamhet till det underliga MMS:et han skickat. Det var bättre att söka stöd på annat håll. Hos någon som förstod! Min "stövelkompis" i Falun replikerade snabbt: "Självklart måste de få bo i Sundsvall. Det ser ut som att de är varma och rejäla (ironi!!!), passande för en iskall vinterdag i norr. Köp!" Yes! Det var det jag väntade på. Lite moraliskt stöd! Nu var det bestämt, men jag ville inte riktigt avslöja mig för min shoppingvännina, det var ju ändå åt henne vi skulle leta stövlar. Så vi gick vidare..... till nästa Nilsonbutik. Tredje gången gillt! Nu har de lämnat in adressändring och ligger nerbäddad i sin kartong, omstoppad med fint silkespapper och bara väntar på att det ska bli lite stövelväder i Sundsvall!
P.S. Efter påtryckningar från maken måste jag korrigera ovanstående uppgifter och komplettera med att jag har ytterligare 2 par stövlar och därtill även 4 par stövletter!! Nöjd nu?
