Sushi för nybörjare... *)
Idag har jag brutit mot den annars så heliga fredagsregeln bland många barnfamiljer och till barnens stora förvåning INTE serverat Fredags-Tacos. Annars är det stående fredagsmeny hemma hos oss, med tillhörande gott rött vin. Aldrig smakar ett glas rött vin så gott som på fredag kväll. Jag riktigt känner hur lugnet sprider sig i kroppen med samma hastighet som vinet i glaset minskar. Men här sitter jag nu och har varken ätit Tacos eller druckit vin. Endast en liten källarkall lättöl.
Mina barn är lite kräsna när det gäller mat, och jag vet att ni är många som tycker att det har gått i arv från deras mor..;-) Men min favoritmat är inte och kommer aldrig heller att bli MAKARONER & KORV, inte heller PANNKAKOR och definitivt inte FISKPINNAR. Jag försöker och jag försöker få dem att tycka om mat som jag vill laga och äta. Då jag under större delen av mitt vuxna liv (från att jag blivit vuxen nog att handla och laga maten själv) varit en riktig fisk & skaldjursälskare så har jag haft en riktig utmaning att få dem att tycka om fisk i alla former. Lax i ugn... Rödspättarullader, fisk & skaldjursgryta, listan kan göras hur lång som helst! Äldste sonen har i alla fall lärt sig att smaka, men det är på riktigt när han får attacker av kväljningar och håller på att kräkas när han ska svälja en laxbit. Då känns det inte så roligt att kämpa med fiskrätterna och när jag samtidigt vet att maken även vill äta något mer köttigare och korvigare.... Är det så här det är att vara ensam tjej i en familj???
Men (håll i er!!) de älskar Sushi och äter så att det kommer ut Maki ur öronen. Så i kväll bytte jag Tacobuffén till Sushibuffé och sushibitarna hade rykande åtgång. Yngste sonen struntade tillslut i risbullarna och tuggade istället i sig hela laxbitar.
Själv så är jag mycket svag för Noriarken (sjögräsarken) som man använder till att rulla Maki. Jag kan inte låta bli att äta upp ett helt ark väldigt torrt och gräsigt (sjögräsigt!!) papper. Det är något speciellt med smaken som jag bara inte kan motstå. Visst kan jag hålla med om att det blir en liten konstig situation inne i munnen när Noriarket klibbar fast mot gommen och det blir svårt att få loss. Men det måste ju innehålla väldigt mycket av något ämne som jag uppenbarligen har en väldig brist av.... Eller så har jag helt enkelt bara en väldigt udda smak!
*) ... är en bok av min favoritförfattare, Marian Keyes.
Mina barn är lite kräsna när det gäller mat, och jag vet att ni är många som tycker att det har gått i arv från deras mor..;-) Men min favoritmat är inte och kommer aldrig heller att bli MAKARONER & KORV, inte heller PANNKAKOR och definitivt inte FISKPINNAR. Jag försöker och jag försöker få dem att tycka om mat som jag vill laga och äta. Då jag under större delen av mitt vuxna liv (från att jag blivit vuxen nog att handla och laga maten själv) varit en riktig fisk & skaldjursälskare så har jag haft en riktig utmaning att få dem att tycka om fisk i alla former. Lax i ugn... Rödspättarullader, fisk & skaldjursgryta, listan kan göras hur lång som helst! Äldste sonen har i alla fall lärt sig att smaka, men det är på riktigt när han får attacker av kväljningar och håller på att kräkas när han ska svälja en laxbit. Då känns det inte så roligt att kämpa med fiskrätterna och när jag samtidigt vet att maken även vill äta något mer köttigare och korvigare.... Är det så här det är att vara ensam tjej i en familj???
Men (håll i er!!) de älskar Sushi och äter så att det kommer ut Maki ur öronen. Så i kväll bytte jag Tacobuffén till Sushibuffé och sushibitarna hade rykande åtgång. Yngste sonen struntade tillslut i risbullarna och tuggade istället i sig hela laxbitar.
Själv så är jag mycket svag för Noriarken (sjögräsarken) som man använder till att rulla Maki. Jag kan inte låta bli att äta upp ett helt ark väldigt torrt och gräsigt (sjögräsigt!!) papper. Det är något speciellt med smaken som jag bara inte kan motstå. Visst kan jag hålla med om att det blir en liten konstig situation inne i munnen när Noriarket klibbar fast mot gommen och det blir svårt att få loss. Men det måste ju innehålla väldigt mycket av något ämne som jag uppenbarligen har en väldig brist av.... Eller så har jag helt enkelt bara en väldigt udda smak!
*) ... är en bok av min favoritförfattare, Marian Keyes.
Kommentarer
Trackback
