Jag och några hundra skrikande tonårstjejer!
Hur kan man frivilligt tillbringa 4 timmar en torsdagkväll i ett köpcenter utan att ens gå in i en affär? Jo, om man har smågrabbar som har övertalat mamma att åka och titta på Markoolio, Starpilots och EMD. Smågrabbar som även var mycket duktiga på att övertala mamma att ställa sig i skivsigneringskön och ta en bra plats, vilket i sin tur innebar att mamma tillbringade 4 timmar i ett köpcentrum med uppträdande utan att ens se uppträdandet. Dessutom blev mamma medtvingade upp på scenenen för att föreviga ögonblicket då äldste sonen fick både skiva och autografblock signerade av grabbarna i EMD. Jag tyckte dock att både Danny och Erik tittade lite konstigt på mig och undrade nog om jag var där för egen del eller för min sons. DET VAR FÖR MIN SONS SKULL!!!
Tidigare på kvällen, under den evigt långa väntan mellan Markoolio och EMD (2 timmar!!) började yngste sonen att flippa ur och orkade inte stå, var törstig, var hungrig (trots att vi precis ätit på McDonalds), var sugen på chokladmuffins, tuggummi. You name it! I takt med att sonens glada humör försvann kände jag plötsligt hur mitt tålamod och lugn plötsligt började försvinna. VIPS! Vad fort det gick! Jag som hade laddat med energi, lungn och harmoni i flera veckor. Är det verkligen en sådan färskvara? Maken oberverade också den snabba förvandlingen. "Nu fick du den där blicken igen!!" (Panikångestblicken!!!). Som tur var bröt jag den negativa känslan ganska fort när äldste sonen överlycklig visade upp autografer och berättade att Mattias frågat om han var en tjejtjusare!
Själv så kan jag endast minnas att jag i eget syfte köat för en enda skivsignering. Det var faktiskt i vuxen ålder, bara för några år sedan. Uno Svenningsson spelade i stan och efter konserten var det skivförsäljning och signering. (dock inte lika lång kö som för EMD, och det var total avsaknad av skrikande tonårstjejer!!) Då kön inte var så lång och jag faktiskt hade den nyinköpta skivan i bilen, gick jag ut för att hämta den. När tillfället kändes lämpligt gick jag fram för att få min skiva signerad. När jag tog ut omslaget från fodralet visade det sig att själva CD skivan antagligen satt kvar i bilstereon, och istället blivit ersatt av "Tippen på äventyr"!
Tidigare på kvällen, under den evigt långa väntan mellan Markoolio och EMD (2 timmar!!) började yngste sonen att flippa ur och orkade inte stå, var törstig, var hungrig (trots att vi precis ätit på McDonalds), var sugen på chokladmuffins, tuggummi. You name it! I takt med att sonens glada humör försvann kände jag plötsligt hur mitt tålamod och lugn plötsligt började försvinna. VIPS! Vad fort det gick! Jag som hade laddat med energi, lungn och harmoni i flera veckor. Är det verkligen en sådan färskvara? Maken oberverade också den snabba förvandlingen. "Nu fick du den där blicken igen!!" (Panikångestblicken!!!). Som tur var bröt jag den negativa känslan ganska fort när äldste sonen överlycklig visade upp autografer och berättade att Mattias frågat om han var en tjejtjusare!
Själv så kan jag endast minnas att jag i eget syfte köat för en enda skivsignering. Det var faktiskt i vuxen ålder, bara för några år sedan. Uno Svenningsson spelade i stan och efter konserten var det skivförsäljning och signering. (dock inte lika lång kö som för EMD, och det var total avsaknad av skrikande tonårstjejer!!) Då kön inte var så lång och jag faktiskt hade den nyinköpta skivan i bilen, gick jag ut för att hämta den. När tillfället kändes lämpligt gick jag fram för att få min skiva signerad. När jag tog ut omslaget från fodralet visade det sig att själva CD skivan antagligen satt kvar i bilstereon, och istället blivit ersatt av "Tippen på äventyr"!
Kommentarer
Trackback
