mizoo

Vad är det som har gjort att jag känner sådan empati för små ryggradslösa maskar? Visst måste även de små slemmiga maskarna ha känslor? Varför skulle de annars slingra sig så kraftigt när man trär dom på en fiskekrok? Det här är en av anledningarna till att jag aldrig, aldrig metar med mask. För min del blir det mete med deg eller en liten brödbit. Resultatet av metet blir inte lika lyckat då dessa små degbitar inte alls är så lockande för aborren att smaska i sig. Men jag är nog mer ute efter känslan att sitta där och titta på flötet när det guppar upp och ner i vattnet. För egentligen vill jag ju inte att någon fisk ska nappa, för då måste jag ta av den från kroken och därmed dräpa det lilla livet!! Nja, det skulle ju inte bli jag som mördade den lilla fisken, för jag skulle givetvis räcka över den till maken eller någon annan person i min omgivning som skulle vara behjälplig vid avlivningsögonblicket.

Min ovilja att vara delaktig i djurmord har till och med sträckt sig så långt att jag inte tillagar musslor längre, trots att jag älskar musslor. Givetvis äter jag musslor, bara jag slipper vara delaktig i själva mordet på dem. Tidigare var jag lyckligt ovetande om vad jag gjorde och köpte gladeligen färska musslor i nätkasse, för att sedan tillaga dem hemma med vitt vin och vitklök. Tills en dag.... när jag stod i fiskdisken och köpte färska musslor. Då upplyste kvinnan i fiskdisken att hon gjorde ett hål i plastpåsen så att musslorna kunde andas. Andas!!!! Vad menade hon!! Levde musslorna???? Skulle jag döda dem i vitvinssky och vitlök??? Aldrig i livet! Det var sista gången som jag inhandlade färska mussor. Numera beställer jag dem gladeligen på restaurang eller köper dem djupfrysta. Även om mussor inte har ögon så är jag övertygad om att de har känslor!!

Ännu idag, nästan 30 år senare i livet, mår jag uppriktigt dåligt över när jag med avsikt dödade ett djur. Även om det var ett barmhärtighetsmord så var det dock ett mord. Jag och en kompis skulle räfsa ihop hö som en slåttermaskin precis hade slagit. Vi gick där med våra räfsor och samlade ihop gräset. Plösligt låg den bara där. Grodan! Grodan som hade kommit i vägen för den stora vassa slåttermaskinen. Huga!! Det var bara att konstatera att Grodan inte mådde bra. Grodan skulle inte överleva. Frågan var bara om den skulle få plågas till döds ett tag till, eller om jag skulle hjälpa den att slippa plågas mer. Bläääää!! Jag valde det senare alternativet och gjorde processen kort med det enda redskap som jag hade till hands. En kratta. Usch och fy! Nu mår jag dåligt igen!

Att jag kom och tänka på den där Grodan i gräset var för att jag idag upptäckte en stor padda som satt utanför källardörren och hade hoppat nerför källartrappen utan att kunna ta sig upp igen. Lyckligtvis upptäckte jag den innan den var helt uttorkad, men den var ganska stel och orörlig. Snabbt måste jag komma till undsättning och flyttade över den till en skottkärra som jag fyllde med vatten. För att inte riskera att det fanns ytteligare grodor där nere i källartrappen som skulle bli dömda till "Källartrappsdöden" kände jag mig manad att rota runt bland alla grejor och löv som låg när nere. Jodå, där låg Lilla Grodan också. Något piggare än Pappa Padda. Men givetvis fick även Lilla Grodan friska upp sig lite i skottkärrebadet. Plötsligt tänker jag på mig själv och vilket bestyr jag har med två  grodor i "Operation Saving the Frogs" och går på fullt allvar in för att rädda de små liven. För mig är det helt självklart, och jag känner mig mycket nöjd när de båda grodorna några minuter senare lyckas piggna till och ta sig ur det uppfriskande badet för att fortsätta sin färd i livet.

Men tyvärr är det inte alla liv som jag hyser samma varma känslor för..... då jag har en helt annan syn på små, äckliga, surrande, krypande INSEKTER!! Dessa behandlar jag ändå varmt, men kanske inte så kärvänligt. För jag använder min "insektsdräpare" (en elektrisk tennisracket) som jag effektivt grillar allt som kan liknas vid insekter. De grillas tills de glöder och luktar bränt. Och även här känner jag mig riktigt nöjd efteråt!!