Utekalas - Ett vinnande koncept
Det är otroligt intensiva kalasmånader i våran familj dessa vinter- och vårmånader. När makens 40-årskris precis är avslutad så ska yngsta sonen fylla 5 år och om några veckor är det dags för undertecknad att ta ett stormkliv närmare mot den stora "att bli medelåldersdagen" (Jag måste dock påtala att det är ett helt år och några veckor kvar till 40!). Så det ena kalaset avlöser det andra. Vis av erfaranhet hade vi inför 5-årskalaset skickat inbjudningar endast till ett fåtal noga utvalda kompisar och lyckades hålla det till en mycket behändig liten skara. Dessutom hade vi förvarnat om att det skulle bli ett utekalas - oavsett väder!!
Det här var det bästa kalas vi någonsin haft! I alla fall ur mammas synvinkel! (Om barnen hade det tråkigt är ju en helt annan sak...!) Att solen sken och det var 22 grader gjorde inte saken sämre. Men barnen lekte så fint och sprang omkring på tomten, köade fint till att hoppa studsmatta och var allmänt glada och höll sams. Vad mer kan en mamma förvänta sig? Dessutom blir ju inte saken sämre när de större barnen (storebror med kompisar) tog över och körde organiserade lekar med hela barnaskaran. Mamma kunde till och med sitta i solen och dricka en latte. Pulsen var låg och magkänslan lugn och fin. Jag satt faktiskt där i solen och betraktade det hela och tänkte på magkänslan och paniken vid storebrors kalas i vintras. Inte en enda liknelse med detta kalas. I vintras hade vi vuxna panik i blicken redan 10 minuter in på kalaset och visste inte hur vi skulle uthärda ytterligare 1 timme och 50 minuter. Till och med maken hade gjort reflektion över denna skillnad och sa vid slutet på dagens kalas: "Det blev lite stressigt med 2 timmar, vi kanske skulle ha haft i alla fall 2 ½ timme!" Detta ser jag som det bästa betyg ett kalas kan få av en förälder!!
Det här var det bästa kalas vi någonsin haft! I alla fall ur mammas synvinkel! (Om barnen hade det tråkigt är ju en helt annan sak...!) Att solen sken och det var 22 grader gjorde inte saken sämre. Men barnen lekte så fint och sprang omkring på tomten, köade fint till att hoppa studsmatta och var allmänt glada och höll sams. Vad mer kan en mamma förvänta sig? Dessutom blir ju inte saken sämre när de större barnen (storebror med kompisar) tog över och körde organiserade lekar med hela barnaskaran. Mamma kunde till och med sitta i solen och dricka en latte. Pulsen var låg och magkänslan lugn och fin. Jag satt faktiskt där i solen och betraktade det hela och tänkte på magkänslan och paniken vid storebrors kalas i vintras. Inte en enda liknelse med detta kalas. I vintras hade vi vuxna panik i blicken redan 10 minuter in på kalaset och visste inte hur vi skulle uthärda ytterligare 1 timme och 50 minuter. Till och med maken hade gjort reflektion över denna skillnad och sa vid slutet på dagens kalas: "Det blev lite stressigt med 2 timmar, vi kanske skulle ha haft i alla fall 2 ½ timme!" Detta ser jag som det bästa betyg ett kalas kan få av en förälder!!
Kommentarer
Trackback
