Buy me! Buy me!
Igår var jag och en kompis på bio. Det var inte direkt någon toppenfilm, men det var filmtiteln som hade lockat mig att ge den en chans. På något sätt kände jag mig lite kallad att se den, "En shopaholics bekännelser". Det är nästan som att man skulle kunna tro att maken hade tvångs skickat mig att se den. Nja, en ganska tunn story, men det var ju ett och annat som jag snappade upp. Nu är ju inte jag lika långt gången i mitt shoppingmissbruk som huvudrollsinnehavaren, men dock en god bit på väg!
När jag satt där i biomörkret kände jag att jag borde ta med mig ett och annat från den här filmen. Varje gång jag står där med en ny sko (det mest troliga!!) eller något otroligt passande klädesplagg ska jag fråga mig själv "Behöver jag verkligen det här?" "Var det verkligen det här jag skulle köpa när jag klev innanför dörrarna på den här butiken, eller är det ännu ett i leden av alla mina impulsköp?" Väl ute ur biosalongen igen kände jag mig ganska stärkt av att jag faktiskt kan stå emot och stålsätta mig. Jag måste ju i alla fall klara en månad!! .... eller i alla fall en vecka!!
Så var det dags! Det stora testet! Jag och äldste sonen skulle ner på stan idag för skoinköp till honom. Vi gick raskt in på en av stadens skobutiker och snabbshoppade 3 par skor. Endast till honom! Jag tittade inte ens på skor till mig. Inte ens en liten förlupen blick! Mycket stolt och duktig! Det här går ju helt smärtfritt! Är det någon konst? Men vad gick fel?? Väl ute ur butiken får jag syn på Scorett skylten och helt plötsligt får jag en inre bild av ett par skor som jag provat för en månad sedan men ståndaktigt ställt tillbaka på hyllan utan att köpa dem(..eller var det för att jag vid det tillfället köpte två par stövlar, men de var på REA så det räknas nästan inte..) Jag tänkte att jag bara skulle gå förbi och titta om de fanns kvar. Om inte så var fallet, så kan jag släppa tanken på dem och gå vidare här i livet. Helt plötsligt står de där på en hylla, i rätt storlek dessutom, och ropar efter mig: "Buy me!, Buy me!" .... men på Italienska givetvis, för det var ju mycket välskräddade italienska skinnskor!!
Behöver jag tillägga att de bor i min garderob nu??
När jag satt där i biomörkret kände jag att jag borde ta med mig ett och annat från den här filmen. Varje gång jag står där med en ny sko (det mest troliga!!) eller något otroligt passande klädesplagg ska jag fråga mig själv "Behöver jag verkligen det här?" "Var det verkligen det här jag skulle köpa när jag klev innanför dörrarna på den här butiken, eller är det ännu ett i leden av alla mina impulsköp?" Väl ute ur biosalongen igen kände jag mig ganska stärkt av att jag faktiskt kan stå emot och stålsätta mig. Jag måste ju i alla fall klara en månad!! .... eller i alla fall en vecka!!
Så var det dags! Det stora testet! Jag och äldste sonen skulle ner på stan idag för skoinköp till honom. Vi gick raskt in på en av stadens skobutiker och snabbshoppade 3 par skor. Endast till honom! Jag tittade inte ens på skor till mig. Inte ens en liten förlupen blick! Mycket stolt och duktig! Det här går ju helt smärtfritt! Är det någon konst? Men vad gick fel?? Väl ute ur butiken får jag syn på Scorett skylten och helt plötsligt får jag en inre bild av ett par skor som jag provat för en månad sedan men ståndaktigt ställt tillbaka på hyllan utan att köpa dem(..eller var det för att jag vid det tillfället köpte två par stövlar, men de var på REA så det räknas nästan inte..) Jag tänkte att jag bara skulle gå förbi och titta om de fanns kvar. Om inte så var fallet, så kan jag släppa tanken på dem och gå vidare här i livet. Helt plötsligt står de där på en hylla, i rätt storlek dessutom, och ropar efter mig: "Buy me!, Buy me!" .... men på Italienska givetvis, för det var ju mycket välskräddade italienska skinnskor!!
Behöver jag tillägga att de bor i min garderob nu??
Kommentarer
Trackback
