Hur stor...??
Hur stor.. är en sån där kamera som man stoppar ner i strupen??
Förra helgen, natten mot lördag, vaknade jag 02.20 av akuta svidande, brännande magsmärtor högt upp under bröstbenet. Så hela lördagen var jag supertrött av sömnbrist och av smärtan. Misstänkte att det var någon form av magkatarr (trots att jag aldrig tidigare har haft magkatarr så högt upp i magen). Det var ju Alla Helgona och vi hade middagsbjudning på kvällen. Som tur var så var det våra närmaste vänner som skulle komma, annars hade jag blåst av hela tillställningen. Denna gång var det alltså min tur att halvligga som en säck potatis i soffan och bara känna mig avslappnad (!!??). Tyvärr inga drinkar denna gång.
Vid middagsbordet på kvällen kunde jag inte äta en tugga, inte ens de grillade tigerräkorna som jag annars aldrig kan motstå. Istället satt jag där och hade så ont att jag blev febrig och höll på att kräkas.. Jag nappade snabbt på min väninnas erbjudande om att åka hem till dem och hämta "riktig" magkatarrmedicin då de receptfria i mitt medicinskåp inte gjorde så mycket nytta. En timme senare kunde jag vara med i matchen igen. Tyvärr var de vitlöksfrästa tigerräkorna slut för länge sedan. Men å andra sidan så kanske det inte har varit så lyckat att toppa en magkatarrmage med lite vitlök.
Tyvärr så upprepade sig historien på natten därefter och jag vilade växelvis på spikmattan för att vilseleda smärtan. Söndagen blev en lång vilodag, och jag var så trött och så klen. Orkade ingenting. Just idag hade vi även lovat att vara barnvakt till en liten söt tjej, som jag lyckades locka att vi framåt eftermiddagen skulle "vila" och titta på Pettsson och Findus. Det var jag som behövde vila. Och där låg vi i varsin ände av soffan som två strandade sälar och tittade på tecknad film.
På måndag eftermiddag fick jag ett migränanfall och fick lov att gå hem från jobbet och mörklägga i min lilla källare (ännu mörkar och ännu tystare!!). På tisdag morgon var huvudvärken borta, men istället hade jag blod i ena örat. Vad det kom ifrån är fortfarande mycket osäkert. Inte kan väl jag ha missat att trumhinnan värkt hål? Eller var jag för fullt upptagen med att ha migränhuvudvärk att jag inte märkte det?
Tisdag eftermiddag blev jag jättedålig igen och fick svidande brännande smärtor och kunde omöjligt vara kvar på jobbet. En rastlös ADHD kille skulle i detta läge framstå som en lugn och harmonisk yogainstruktör. Det fullkomligt kröp i min kropp och jag fick åter bege mig till min mörka och tysta källare. Och spikmatta! Samtidigt kände jag här någonstans att nu var det nog dags att söka hjälp. Och just här i detta ögonblick känner jag mig så otroligt tacksam att jag har förmånen att ha en privat sjukvårdsförsäkring och vet att jag snabbt kommer att få hjälp.
Och hjälp har jag fått. I form av en burk med mycket färgglada piller och en remiss till gastroskopi!!
Efter att ha googlat gastroskopi och med oro läst den information jag kommit över, inser jag att jag kommer att kräkas över den läkare som utför undersökningen. För när jag inte ens kan borsta de bakre tänderna utan att kväljas, hur ska det då gå att stoppa ner en 1 cm bred slang i halsen?? Men det kanske är en stor poäng i instruktionerna inför undersökningen: att man ska vara fastande sedan en hel evighet innan. Så alltså: inget i magen = inget att kräkas upp på undersökande läkare!!
Förra helgen, natten mot lördag, vaknade jag 02.20 av akuta svidande, brännande magsmärtor högt upp under bröstbenet. Så hela lördagen var jag supertrött av sömnbrist och av smärtan. Misstänkte att det var någon form av magkatarr (trots att jag aldrig tidigare har haft magkatarr så högt upp i magen). Det var ju Alla Helgona och vi hade middagsbjudning på kvällen. Som tur var så var det våra närmaste vänner som skulle komma, annars hade jag blåst av hela tillställningen. Denna gång var det alltså min tur att halvligga som en säck potatis i soffan och bara känna mig avslappnad (!!??). Tyvärr inga drinkar denna gång.
Vid middagsbordet på kvällen kunde jag inte äta en tugga, inte ens de grillade tigerräkorna som jag annars aldrig kan motstå. Istället satt jag där och hade så ont att jag blev febrig och höll på att kräkas.. Jag nappade snabbt på min väninnas erbjudande om att åka hem till dem och hämta "riktig" magkatarrmedicin då de receptfria i mitt medicinskåp inte gjorde så mycket nytta. En timme senare kunde jag vara med i matchen igen. Tyvärr var de vitlöksfrästa tigerräkorna slut för länge sedan. Men å andra sidan så kanske det inte har varit så lyckat att toppa en magkatarrmage med lite vitlök.
Tyvärr så upprepade sig historien på natten därefter och jag vilade växelvis på spikmattan för att vilseleda smärtan. Söndagen blev en lång vilodag, och jag var så trött och så klen. Orkade ingenting. Just idag hade vi även lovat att vara barnvakt till en liten söt tjej, som jag lyckades locka att vi framåt eftermiddagen skulle "vila" och titta på Pettsson och Findus. Det var jag som behövde vila. Och där låg vi i varsin ände av soffan som två strandade sälar och tittade på tecknad film.
På måndag eftermiddag fick jag ett migränanfall och fick lov att gå hem från jobbet och mörklägga i min lilla källare (ännu mörkar och ännu tystare!!). På tisdag morgon var huvudvärken borta, men istället hade jag blod i ena örat. Vad det kom ifrån är fortfarande mycket osäkert. Inte kan väl jag ha missat att trumhinnan värkt hål? Eller var jag för fullt upptagen med att ha migränhuvudvärk att jag inte märkte det?
Tisdag eftermiddag blev jag jättedålig igen och fick svidande brännande smärtor och kunde omöjligt vara kvar på jobbet. En rastlös ADHD kille skulle i detta läge framstå som en lugn och harmonisk yogainstruktör. Det fullkomligt kröp i min kropp och jag fick åter bege mig till min mörka och tysta källare. Och spikmatta! Samtidigt kände jag här någonstans att nu var det nog dags att söka hjälp. Och just här i detta ögonblick känner jag mig så otroligt tacksam att jag har förmånen att ha en privat sjukvårdsförsäkring och vet att jag snabbt kommer att få hjälp.
Och hjälp har jag fått. I form av en burk med mycket färgglada piller och en remiss till gastroskopi!!
Efter att ha googlat gastroskopi och med oro läst den information jag kommit över, inser jag att jag kommer att kräkas över den läkare som utför undersökningen. För när jag inte ens kan borsta de bakre tänderna utan att kväljas, hur ska det då gå att stoppa ner en 1 cm bred slang i halsen?? Men det kanske är en stor poäng i instruktionerna inför undersökningen: att man ska vara fastande sedan en hel evighet innan. Så alltså: inget i magen = inget att kräkas upp på undersökande läkare!!
