mizoo

Varför är det så svårt att byta frisör? Även om det bara är i nödfall så börjar jag tvivla på om det överhuvudtaget är värt det. Kanske ska man istället genomlida en hel sommar med luggen uppsatt i hårspänne eller stolt bära den blonda kalufsen med den kraftigt mörka utväxeten i hårbotten och bara låtsas som att det är helt uträknat och bara se helt oberörd ut och låtsas vara hypertrendig. Trots att man egentligen bara vill gömma den mörka hårbotten med en keps eller vad som nu kan finnas till hands och vara lämpligt!

Då jag varit med om "byta-frisör-i-yttersta-nödfall" tidigare så är jag väldigt noga med att alltid boka upp två tider framåt varje gång jag lämnar frisörstolen. På detta sätt gör jag var jag kan för att säkerställa att allt ska fungera och jag utan några störra incidenter ska få min klippning var 6:e vecka och slingning/färgning var 12:e vecka. Men tyvärr är det annat i livet som styr än mina frisörtider (tack och lov, kanske man ska säga!!)

För någon sommar sedan inträffade detta fenomen för första gången och jag hade panik över sommaren då jag bara inte stod ut att vänta tills MIN frisör kom tillbaka från sin semester. Jag hade hoppats på att kunna härda ut några veckor till, men det bara gick inte. Håret kändes mest som en stor pälsmössa och hur jag än försökta platta till det så växten kalufsen rakt utåt. Vad göra? Försöka få tag på en klipptid hos någon annan frisör. Aj, aj, aj. Vem annan vettig och bra frisör har klipptider lediga mitt i sommaren. Bara sådar? Redan där borde jag ha insett att det var något som inte var särskilt bra, borde ha fattat misstankar. Bra frisörer har inte bara tider lediga, helt sådär, från en dag till en annan mitt på sommaren. Men desperat som jag var så insåg jag att jag måste chansa. Och vad är det värsta som kan hända då? Att frisyren inte blir bra, men med min kraftiga hårväxt så kommer det att lösa sig inom några veckor i alla fall.

Jaha, där lämnar jag den tillfälliga sommarfrisören (som troligtvis gjorde någon typ av praktik från KY eller liknande) med riktigt kortklippt pojkfrisyr och jag kände att tårarna inte var långt borta. Med facit i hand så hade det varit bättre med pälsmössa istället för en snaggad pojkfrisyr, men det är alltid lätt att vara efterklok.

Så i år var det dags igen... att tvingas in i att "byta-frisör-i-yttersta-nödfall". Som vanligt hade jag bokat in mina två frisörtider framåt med noggrann framförhållning. Jag skulle ha en klipp- och färgtid sista veckan innan min frisör gick på semester för att sedan få en klipptid direkt när hon var tillbaka i mitten på augusti. Men vad hjälper det när man även har ett annat liv att ta hänsyn till.. Ett jobb till exempel. Ett jobb som innebär en hel del resande. Naturligtvis så skulle jag ut på tjänsteresa till Skåne just den dagen jag hade min klipp- och färgtid innan sommaren. Helst skulle jag bara vilja sagt att "Tyvärr, så passar inte den dagen för mig, vi måste boka ett annat datum för mötet", när jag med skräck i blicken insåg vad det skulle innebära att missa denna sista chans att få håret fixat innan sommaren!!! AAAAaaaaaa!!! Snabbt slänger jag mig på telefonen till min frisör för att böna och be om att hon ska hjälpa mig att lösa denna hemska, fasansfulla situation. Rädda mig från pälsmösse- och mörka-utväxt-syndromet! Please!!

Som jag befarade så kunde hon inte rädda mig.. .inte helt och hållet i alla fall. Men hon borde väl ha kunnat gå in en kväll och jobbat lite extra? Så mycket pengar som jag lagt ner på denna salong i både produkter och exklusiva färg och frisyr experiment. Och vad har man för det? Inget! (Ursäkta om jag låter bitter, jag överdriver lite här för jag hade inte förväntat mig någon övertid direkt). Hon lyckades i alla fall fixa och trixa med knäna så att det trollades fram en klipptid innan semestern. Yes! Det kändes tryggt och jag intalade mig att det säkert var lättare att låta någon "sommar-frisör-amatör-KY-praktikant" fixa slingor. Hur svårt kan det vara? Jag fick till och med tips av min frisör vart jag skulle vända mig där de hade samma leverantör av hårfärg, så att det inte skulle råda någon som helst osäkerhet eller tvivel om vilken färg jag skulle ha på slingor och den obligatorsika efterinfärgningen.

So far so good! Väl hos den "i-yttersta-nödfalls-frisören" visade jag en lapp på precis vilka färger och färgnummer som skulle användas och jag kände mig ganska hoppfull. Slingningen kändes riktigt bra och när jag sedan blev serverad en underbart utsökt cafe Latte i snygga Filippa K muggar tillsammans med en lite exklusiv chokladbit, då kände jag mig riktigt nöjd. Det här kommer att gå bra. Lugnet började sprida sig och jag kände att det var riktigt trivsamt hos den här nya frisören i den trendiga lokalen med de rätta tillbehören. När slingtiden var ute var det dags att göra infärgning av hela håret borta i shamponeringen. Åååååå, vilket lyx! Massagestolar i shamponeringen! Jag börjar nästa känna mig lite lockad att bli otrogen mot min vanliga frisör, då jag känner mig lite svag för sådanda här detaljer som gör det lilla extra!

Det är nu det börjar gå åt lite fel håll. Plötsligt meddelar frisören att just den infärgning som jag beställt för tillfället är slut och hon bedyrar att de alltid brukar ha den hemma för den är populär."- Men vi har den som går mot blått istället, den du beställde går mot violett." Nu kanske det låter dramatiskt att det är färger som går mot blått och violett, men det blir inte de färgerna, utan det är ett sätt för att slingorna inte ska bli gula. Så, vad har jag för val där i min sköna massagestol, jag väljer givetvis den enda infärgning som fanns som alternativ. Blått! Jag började efter några minuter inse, att så här länge brukar jag inte få sitta med infärgning hos min vanliga frisör! Min vanliga, snälla trygga, som "vet-vad-jag-vill-ha" -frisör. Men det fanns ingen i närheten av min sköna massagestol i shamponeringen. Så när det väl var dags att skölja ur infärgningen kändes att det hade gått för långt. Det här var inte bra.....

Väl tillbaka vid frisörstolen och spegel igen så inser jag att håret är riktigt grått. Och är det något man inte vill vara som 39-åring (inte 40 ännu!) så är det grå!! Ännu en gång inser jag att det inte är bra att gå till en ny frisör och jag bannar mig själv över varför jag inte stolt hade burit den mörka utväxt över sommaren och istället väntat ut att min frisör skulle komma tillbaka från semester 6 veckor senare.

När jag sedan kommer insmygande på kontoret till mina kollegor igen så känner jag mig lite låg. Här pratar vi Bad Hair Day! Men för att toppa denna upplevelse ytterligare så uppsöker jag lilla damrummet senare på eftermiddagen och till min fasa så upptäcker jag i denna lite skarpare belysning att håret inte bara är grått. Det är blått! Kärringblått!!! Jag är ju inte ens 40!!

Förtvivlad springer jag ut till en av mina kollegor och vill få lite stöd och dela min förtvilan! "Ser du, mitt hår är ju helt blått här framme i luggen!!" Som en sann diplomat och även gift, ser jag hur min manliga kollega blir alldeles stum och hjärnan jobbar febrilt för att komma på ett svar som är så där lagom slingrande och kringgående. För jag märker här att han är van att väga sina ord på guldskål i känsliga lägen som dessa. Något som gifta män har blivit ganska duktiga på. Till slut kommer svaret:

"Nja, det är ju inte rågblont i alla fall"