Julefrid, snödrivor och pistångest!!

Helt plötsligt kom den i år också, dock lite för tidigt kändes det som. Julen. Jag var liksom inte beredd och hade för få dagar kvar att uträtta allt för många saker på. Men nu har den virvlat förbi och här sitter jag i efterdyningarna och inser att den där julkänslan som man hade i barndomen aldrig kommer att komma tillbaka. Då var man helt upprymd och hela kroppen andades jul.

Jag kan ibland tänka tillbaka på en speciell julafton då jag och min bror i förväg visste att vi skulle få en varsin kassettbandspelare i julklapp. Att vi dessutom hade fått löfte om att få öppna varsitt "julmorgonpaket" gjorde det inte lättare att sova den magiska natten mot julafton. 03.30 tassade jag in till min bror, som inte var sen att bli pigg och alert, för att sedan smyga ner till julgranen och hämta varsitt hårt och precis lagom stort paket för att rymma en kassettbandspelare. Väl uppe på min brors rum öppnade vi under magiska omständigheter paketen. Trots att vi redan visste innehållet kändes det upphetsande och spännanade. Det var stort! Nu skulle vi kunna spela vår egen musik på våra egna rum. Nästan som att vara vuxen! Den här dagen var väl förberedd, inget var lämnat åt slumpen och jag hade pratat med min kompis om att fixa ett kassettband som jag kunde spela direkt när paketet skulle öppnas. Musikvalet föll givetvis på The Boppers som för tillfället var stora idolerna Yes! Nu pratar vi rock för en 8-åring! Hum.... (har jag glömt att berätta att jag är uppvuxen i ett litet rock-a-billy samhälle???Okey, inget som jag kanske framhäver så där direkt) Jag kan ännu i dag de "svengelska" texterna till The Hup, Poetry in Motion och Mona Lisa. Efter en timmes musikstund i arla morgontimme lyckades vi uppmärksamma våra sovande föräldrar på att vi var vakna och vilken typ av sysselsättning vi höll på med. Tyvärr uppskattades inte riktigt denna julklapps- och musikiver, så vi fick raskt avbryta våra aktiviteter och återgå till sängen för att försöka få någon ytterligare timmes sömn. Så när våra barn idag är uppspelta inför julen och har svårt att sova kvällen innan brukar jag berätta för dem om hur det gick till när "mamma var liten"!!

Lagom till jul i år så kom äntligen snön! Fina, lätta, stjärnformade snöflingar som man nästan blir sugen att fånga på tungan, precis som när man var barn. Snödrivorna har på några dagar växt till sig rejält och det är med glädje som jag provar 4-hjulsdriften på Audin som "flyttade" hem till oss i våras. Barnen har åkt snowracer och pulka i backen bredvid huset, och slalombacken på andra sidan älven är upplyst för de skidåkare som nu på kvällen svischar nerför backen.

Helt plötsligt blir jag påmind och känner en liten knut i magen. Om exakt en månad kommer jag att sitta på planet på väg mot Bad Gastein för att tillbringa några dagar på en konferens med kunder. Jag anmälde mig gladeligen som intresserad att åka från vårt kontor. Och efter lite övervägande från högre ort så föll lotten på mig att få följa med på resan. Det var dock en sak jag "glömde" att berätta.... Att jag inte så gärna åker skidor!! En sådan liten bagatell, kan man tycka!! Så nu har jag en smula ångest men samtidigt inställningen att jag måste träna inför resan. För att få den rätta känslan har jag dock redan varit på en sportbutik och införskaffat en riktigt snygg och cool hjälm. Det är ju viktigt att det i alla fall ser bra ut!! Trots att jag mer tror på att jag kommer att svischa ner i backen som Bridget Jones! (dock ej i rosa skiddress från 80-talet!!)



RSS 2.0