Från lugnet i Klimpfjäll till "Number of the beast"
Sonen har anmält sig och sina hårdrocksälskande kompisar att mima till Number of the beast på den årliga Mimfestivalen. Det känns som ett vinnnade koncept då "sångaren" och även ledaren i mimgänget ensam tagit hem vinsten de senaste två åren och självförtroendet är på topp. Förväntansfulla har nu de övriga gruppmedlemmarna antagit utmaningen och är laddade med tatueringar, plastgitarrer, bunkar, durkslag och sushipinnar (som trumpinnar!!). Man tager vad man haver! Repetitionerna pågår för fullt i vårt vardagsrum och jag har för säkerhetsskull räddat mina fina höga ljusstakar i fönstret, med risk om att någon häftig rockposé med plastgitarren sveper genom fönsterbrädan. Iron Maiden spelar på högsta volym från den lilla ansträngda CD-spelaren och jag känner mig ovanligt lugn och harmonisk trots det kaos som råder i huset. Kan det bero på att upplevelsen från barnkalaset sitter i fortfarande. Allt är ju relativt och man blir mer härdad. Det här är ju rena barnleken. Men jag skulle nog att gått på Bodypump och kommit hem till fikat istället....
Dagarna i Klimpfjäll kan jag leva på länge. Ingen skidåkning för mig men desto mer skoter. Det är lite märkligt, jag som inte ens skulle komma på att göra en handbromsvändning med bilen plötsligt kan få sådana horn i pannan när jag sitter på en skoter. Jag kommer på mig själv att jag skrattar högt och sitter med ett stort leende när det börjar krampa i "gas-tummen" och jag flyger fram över snön. Sista dagen hade vi blivit lite mer rutinerade och vågade med både fart och kurvor. På en lång raksträcka efter en avstängd bilväg växte hornen fram igen och jag hade en kompis på "bönpallen". Skotern framför kördes av Mr Klimpfjäll som började leka med skotern upp och ner på vallen vid sidan av vägen, eller var det en uppmuntran till mig att bli lite djärvare och hänga på? Hur skulle jag tolka det? Hursom helst så blev jag lockad!! Tankeläsaren som satt bakom min rygg ropade genom det ettriga motorljudet "Nej! Nej! Nej! Tänk inte tanken ens!!!" Istället hittade jag lite hopp som jag kunde överraska henne med! Tjohoo!!
Nu har Maiden tillfälligt tystnat och jag ska skynda mig att duka fram lite fika och hoppas på att "Maten tystar munnen" ett tag i alla fall!
En helt underbar dag!
En av de största fördelarna med att komma in i "fylla-jämnt-perioden" är att alla kompisar också är där. Några klarade av detta redan för några år sedan medan vi i jämn ström droppar in en efter en. Detta innebär att vi med ganska kontinuerligt nu har en orsak till att samla ihop hela tjejgänget för att överraska och fira jubilaren. Efter att vi alla genomgått de tuffa småbarnsåren och knappt orkat träffas för lunch en gång i kvartalet, har vi helt plötsligt blivit partypinglor igen som tar varje tillfälle i akt att hitta på någon rolig aktivitet och vi har till och med strukturerat upp oss för att träffas över en lunch varannan vecka med stående schema och stående bord.
Igår var det dags igen att fira en av tjejerna i gänget. Hon blev upplockad i bostaden tidigt på morgonen med order om att packa en väska för övernattning. Sedan startade denna härliga dag med långfrukost på ett av stadens fina hotell. Vi hade tidigare ställt oss själv frågan hur vi skulle vilja tillbringa en riktig tjejdag i vår stad. Svaret var enhälligt! Med Shopping, Fika, Vin och God Mat. Som en lite högtidlig avslutningen på långfrukosten överräcktes presentkort på shopping i vår vackra Stenstad. Sedan var det dags att ge sig ut för att hitta nya investeringar till garderoben! Redan i första butiken spenderades både massor av tid (1 timme!!) och alla presentcheckar. Men det hindrade inte varken oss eller jubilaren att fortsätta shoppandet. Vi hade ju bara värmt upp.
Nu är det lite speciellt när tjejer går för att "grupp-shoppa". Det börjar oftast med att någon hittar ett riktigt kanonplagg och slutar med att två eller flera bär med sig små fina påsar innehållande just detta plagg. Sedan gäller det att man gör avstämning med varandra innan gemensamma träffar så att inte fyra av åtta för dagen har på sig just den där Madonnaklänningen som vi tidigare "grupp-shoppat". Även denna dag blev det "grupp-shopping". Tre köpte jättesnygga linnen från Tiger, tre köpte likadana toppar, två köpte likadana scarfsar och till slut köpte två stycken likadana byxor. Till detta kom ytterlige ett antal singelplagg, så dagens skörd kunde vi känna oss mycket stolta över när vi senare på eftermiddagen ställde upp alla kassar mot bord och stolar där vi satt för att vila våra trötta ben med ett glas gott vin.
Men det finns ju även en annan typ av "tvilling-shopping" som jag och en kompis tillämpar. Vi faller oftast för samma kläder, och då vi bor 30 mil från varandra så kopierar vi gärna om den andra har hittat ett snyggt plagg. Men ibland shoppar vi även samma kläder utan att veta om det. Som förra sommaren, när jag blev så där riktigt kär i en tunika från Bondelid. Tyvärr så fanns inte min storlek i butiken, men blir man kär så blir man och jag bad dem kontrollera om det gick att få tag på min storlek genom någon av de andra butikerna i kedjan. Yes! Inom några dagar så skulle jag få min fina tunika. Naturligtvis måste jag delge min "shopping-syster" detta fantastiska fynd (fynd och fynd.... kanske inte prismässigt direkt med tänk känslan!!). Ivrigt beskriver jag för henne hur tunikan ser ut och till slut bryter hon in och frågar "-Är det den med vita tofsar fram?". Ja, har du sett den? Visst är den snygg!!. "Jo, den är jättesnygg! Jag har också köpt den!" Detta kallar jag "tvilling-shopping".
Gårdagen avslutades med god mat, dryck och en fantastiskt sångövning! Jag vet inte om det var vinet eller om jag helt enkelt inte bryr mig längre, då jag helt ohämmat sjunger för full hals i kvällens avslutande SingStar. Detta hör till en ovanlighet då jag under hela grundskolan mimat mig igenom alla sång och musiklektioner!
Sushi för nybörjare... *)
Mina barn är lite kräsna när det gäller mat, och jag vet att ni är många som tycker att det har gått i arv från deras mor..;-) Men min favoritmat är inte och kommer aldrig heller att bli MAKARONER & KORV, inte heller PANNKAKOR och definitivt inte FISKPINNAR. Jag försöker och jag försöker få dem att tycka om mat som jag vill laga och äta. Då jag under större delen av mitt vuxna liv (från att jag blivit vuxen nog att handla och laga maten själv) varit en riktig fisk & skaldjursälskare så har jag haft en riktig utmaning att få dem att tycka om fisk i alla former. Lax i ugn... Rödspättarullader, fisk & skaldjursgryta, listan kan göras hur lång som helst! Äldste sonen har i alla fall lärt sig att smaka, men det är på riktigt när han får attacker av kväljningar och håller på att kräkas när han ska svälja en laxbit. Då känns det inte så roligt att kämpa med fiskrätterna och när jag samtidigt vet att maken även vill äta något mer köttigare och korvigare.... Är det så här det är att vara ensam tjej i en familj???
Men (håll i er!!) de älskar Sushi och äter så att det kommer ut Maki ur öronen. Så i kväll bytte jag Tacobuffén till Sushibuffé och sushibitarna hade rykande åtgång. Yngste sonen struntade tillslut i risbullarna och tuggade istället i sig hela laxbitar.
Själv så är jag mycket svag för Noriarken (sjögräsarken) som man använder till att rulla Maki. Jag kan inte låta bli att äta upp ett helt ark väldigt torrt och gräsigt (sjögräsigt!!) papper. Det är något speciellt med smaken som jag bara inte kan motstå. Visst kan jag hålla med om att det blir en liten konstig situation inne i munnen när Noriarket klibbar fast mot gommen och det blir svårt att få loss. Men det måste ju innehålla väldigt mycket av något ämne som jag uppenbarligen har en väldig brist av.... Eller så har jag helt enkelt bara en väldigt udda smak!
*) ... är en bok av min favoritförfattare, Marian Keyes.
Hur gammal är jag egentligen??
När jag idag bläddrade igenom dagens post hittade jag en postorderkatalog. Med en snabb blick på omslaget drog jag slutsatsen att detta inte var till mig, antagligen är det en eftersläpning av posten som egentligen ska till Fru Sjökvist 60+ (som i och för sig flyttade för 8 år sedan!!). När jag vänder på katalogen för att se vem den är adresserad till så blir jag lite smått förvånad. Den är ju adresserad till mig!! Jag vänder snabbt tillbaka till framsidan av katalogen och tittar föraktfullt på modellerna som visar upp mycket präktiga och en smula tantiga kläder. En flash-back dyker upp och jag ser min mormor bläddra i en Haléns eller Josefssons med käcka damer i käcka kläder. Hemska tanke, den här katalogen är riktad till mogna kvinnor!! Jag har ju inte ens fyllt 40! Vad har de gjort för urval när de skickat ut den till mig?
Med en känsla av lätt förolämpning går jag snabbt vidare i posthögen. Åå, ett erbjudande riktat just till mig. Vad kan det vara? Men vad är det här? Är det stora "mobba-oss-som-snart-ska-fylla-40"-dagen? Kan det vara så att de har synkat ihop utskicken så att man ska bli nertryckt i skoskaften och känna att dom där kläderna i "mogna-kvinnor-katalogen" nog är de enda som passar för min ålder? Nå, vad innehöll detta oemotståndliga erbjudande då? :
Testa dig själv!
- Händer det att du känner stelhet i muskler och leder?
- Visste du att brosk från djuphavsfiskar kan vara bra för lederna?
- Önskar du dig rörliga leder?
Prova Medi Lenk Natural för 0 kr. Gåva till dig! Armbandsur med äkta diamant! (värde på klockan 299 kr)
Saken blir ju inte bättre av att man börjar svara på frågorna tyst inne i huvudet. Visst har jag börjat få ont i knäna när jag lyfter tungt på Bodypumpen? Snabbt river jag sönder brevet och skyndar mig att lägga katalogen i pappersinsamlingen. Här ska vi inte tanta till oss i förtid. Nej det var ju faktiskt bara två dagar sedan jag var på "ungdomsfik" med en kompis. (eller ska man säga väninna när man snart är 40??). Bara det att man använder ordet Ungdom tyder på en viss mognad hos sig själv....Vi tvekade faktiskt innan vi klev in på caféet, då vi gick förbi fönstren och fnissade lite när vi såg snittåldern som var runt 18. Det gjorde ju inte saken bättre att det fanns hängande korgstolar (som en liten kupa) som man kunde krypa in i och sitta i skyltfönstret. Soffgrupper var också placerade i skyltfönstren och det var sådana soffor som du kryper upp i och ställer skona på golvet. Nja, men vad gör man inte för att känna sig lite yngre. Vi smög in och satte oss i en vanlig soffa med vanlig bord. Nästa gång då sätter vi oss i de hängande korgstolarna och slappar i skylten!
Hemmafrun
Just nu är jag precis mellan två jobb. Inte på det sättet som många arbetslösa hurtigt säger de får frågan om yrke. Nej, jag sitter i karantän då jag har valt att gå vidare till en konkurrerande verksamhet. Så nu (stackars mig...) är jag arbetsbefriad med lön tills dess att min uppsägningstid är över. Så jag börjar se riktigt hoppfullt på den kommande våren, då det just nu känns ganska långt tills mitten på april.
Från att i flera års tid levt med ständig press att hinna med allt som ska skötas om i Familjen AB och på samma gång försöka klämma in tid för träning och egen tid och ständigt vara trött och slut, så börjar jag så sakta känna att energin kommer tillbaka. Dagen startas med en rask morgonpromenad för att få lite frisk luft och motion. Helt plötsligt har jag lust att torka ur hela vitrinskåpet och flytta om porslinet, så att det fint står sorterat efter de ljusa färgerna. Äntligen bakar jag den där nyttiga limpan med alla sorters hälsosamma frön, vars recept jag hoppfullt rivit ur en tidning för månader sedan. Nu sprider sig doften av nybakat matbröd i mitt hus och samtidigt får jag en otrolig känsla av välbefinnande och jag känner mig stolt över vad jag åstadkommit.
Samtidigt som jag vet att jag inte ska dra på för högt tempo och starta för många projekt på en gång, så får det inte heller bli pensionärsvarning: "Om jag går på ICA idag, så sparar jag Apotektet tills i morgon, och då kan jag på fredag gå till kemtvätten". Nej, vi bor ju i mellanmjölkens land, så lagom är bäst. Det är faktiskt något som jag försöker träna på hela tiden, att jag inte måste vara såååå effektiv i allt jag gör. Som t e x hur jag brukade göra när jag bakade. Jag startade flera bak samtidigt för att efter några timmar vara helt svettig med att lyfta ur plåtar och baka bullar, och kavla ut kakdegar. Så där stod jag med 1000 sorters kakor. I och för sig var resultatet bra, men resan dit hade inte varit så rolig. Nu försöker jag istället träna på att göra en sak i taget och vara här och nu. Det är ju även resan som räknas - inte bara målet. Så här försöker jag göra nu: "Nu ska jag baka choklad muffins. Endast chokladmuffins. Inte ens ett enda litet, litet recept till, bara chokladmuffins. Nu hackar jag chokladen. Hack, hack, hack. Nu blandar jag alla ingredienser. Blanda, blanda, blanda. Nu fördelar jag smeten i formar. Smet, smet, smet. Och in i ugnen!" Nu kommer vi till den största frestelsen, att inte påbörja något nytt bak under tiden muffinsarna gräddas. Nej, då sätter jag mig i soffan och läser ett glassigt magasin.
Mitt nästa projekt blir att rensa ur garderoben. Ju större garderob, ju mer kläder sparar man. Då jag lyckades tjata till mig en stor "gå-in-i-garderob" för några år sedan så har jag en del utrymme att gå igenom. Här gäller det att vara ärlig med sig själv och inse vad man ska behålla och inte behålla. Här kommer mina tips om vilka kläder som ska rensas ur:
- När det är damm på galgen och på "axlarna" (ett säkert tecken på att plagget inte blivit använt det senaste året.)
- När byxorna har blivit för korta i benen och du fortfarande har samma längd
- När du börjar tveka och känna oro över om det verkligen syns att denna kavaj inhandlades för 10 år sedan
Nej, nu ska jag göra mig en stor kopp latte för att sätta mig och bläddra i min bok om Per Gessle, som står helt orörd i hyllan trots att jag ivrigt köpte den första utgivningsdagen för flera år sedan!
Källargubben
Vårt liv har blivit så mycket enklare sedan vi påbörjat vår relation med "källargubben". Just nu är det den enklaste saken i världen att måla om ett rum, eller fixa en ny fondvägg. Vad är det för konst när han kommer hem till oss med allt material, gör jobbet och sedan åker därifrån med de kladdiga målarpenslarna i en plastpåse.
Det finns dock en liten hake som är bra att känna till - man måste vara med och hålla lite koll. För något år sedan skulle gästrummet i källaren fixas till och en gråsvart fondtapet skulle upp på en av väggarna. Tapeten hade (vad jag ansåg!) ett mycket tydligt grovt retromönster, så mönsterpassningen skulle inte bli något problem. Men nu har jag lärt mig bättre. Se alltid till att lite emellanåt komma och servera kaffe, fråga om påtår m.m för att ha chans att överblicka det pågående arbetet. Väl nere i gästrummet insåg jag att varenda tapetvåd satt fel i mönsterpassningen. Här får jag snabbt ta ett beslut. Vara lite finkänlig i mitt framförande om att det var fel och därmed riskera att tapetklistret skulle torka in, eller helt enkelt snabbt som tusan påtala att VÅDERNA ÄR INTE MÖNSTERPASSADE!. Behöver jag upplysa om att jag valde det senare...
Han fick även prova på att jobba under viss press där det inte var ok med minsta fel då det inte fanns några som helst marginaler. Naturligtvis hade jag fastnat för en mycket stilren tapet i bambu, á 2000 kr rullen. Men nu är det ju så fiffigt att sätter man upp en fondvägg så behöver man ju inte så många rullar. I just det här fallet så skulle det precis räcka med en rulle om vi satte en lite högre golvsockel i ek. Allt var noga uträknat men vi kände dock nervositeten från "källargubben". Mission completed! Han fixade det!
Däremot hade vi inte en lika lyckad historia då vi förra vinterna åkte på långsemester. Vi tänkte vara lite smarta och bad honom att olja vårt köksgolv medan vi var borta, då det är lite krångligt att olja ett golv och ha småbarn i huset. Inga problem, det skulle vara avklarat medan vi var bortresta. Fem veckor senare kliver vi innanför dörren med all packning och tittar i i köket och upptäcker att hela golvet är blött. Det var ju det här vi ville slippa, att vara hemma i huset när golvet var nyoljat. Snabbt fördelade vi ut uppmaningarna till barnen att INTE gå in i köket. Vi håller oss undan ett tag men känner ändå att något inte riktigt stämmer. Försiktigt känner vi på det blöta golvet och upptäcker till vår stora fasa att golvet inte alls är blött. Det är hårt och på samma gång lite klibbigt! En tjock härdad hinna ligger ojämnt fördelat över hela köksgolvet som om man hade lackat det och spridit ut lacket med en gummiskrapa tagen direkt från duschen. Vad är det som har hänt här? Frågetecknen är många och stora. Samtidigt är tröttheten enorm och jag orkar (till min mans stora förvåning) inte ens hetsa upp mig över eländet. Gjort är gjort. Går det inte att fixa så kommer det att kosta en hel del pengar - och inte är det mina!! Dagen efter ringer vi upp "källargubben" och vi behöver inte upplysa honom om i vilket ärende vi ringer, han var mycket medveten om problemet.
Vid oljning av golv, Tips nr 1: fördela inte ut oljan över hela golvet och åk därifrån för att komma tillbaka nästa dag.
Tips nr 2: Golvolja härdar. Tips nr 3: Om du mot förmodan skulle ha gjort tvärt emot tips 1 och 2, använd en skrapa och handskrapa av all härdad golvolja över hela golvet och efterslipa för hand med sandpapper. Slipmaskiner fungerar ej! Börja därefter om på ruta ett och börja olja golvet igen.
Under samma semesterresa fick vi även barnens rum omgjorda med nya taper och att trägolvplankorna målades i en högblank svart färg. Här hade han lyckats riktigt bra och rummen blev riktigt bra med de svarta tuffa golven trots att "källargubben" varit mycket skeptiskt till mitt (hum.. mitt och min mans!!) val av färg. Tidigare hade vi målat vår furutrapp till övervåningen i en vit färg för att harmonisera med de dominerande ekparketterna både på över- och undervåningen. Då en barngrind har varit monterad mot denna trapp fattades det dock färg på några ställen där grindfästerna suttit. Detta lilla kompletteringsjobb skulle också vara åtgärdat när vi kom hem. Jajjamensan visst var det målat! Men hur tänkte han nu. Där grindfästena tidigare varit monterade hade nu svart färg målats, mot den övriga vita färgen som hela trappen bestod av. Det här säger en hel del om hur man tänker, eller rättare sagt inte tänker. Men det som framgår mest av denna historia är hur "källargubben" ser på mitt sätt att göra färgval och tokiga saker. Kan jag beställa att måla trägolven svarta så var det säkert så att det skulle vara svart färg även vid grindfästena!!
Som en billigare takbox....
Efter att jag för några år sedan beslutade att klippa håret kort (som jag trodde var det enklaste sättet att förändra mitt liv just då?!) har besöken hos min frisör blivit allt tätare och tätare, då det kräver mycket mer underhåll att sköta en kort frisyr. Men det tidigare "långhårstillägget" som alltid kom på notan har nu försvunnit och jag kan istället lägga dessa pengar på nya roliga, vårdande och helt oumbärliga, produkter för mitt hår!! För några månader sedan kom jag hem med en presentkartong med julutgåvan av ett känt hårvårdsmärke. Maken bara ruskade på huvudet när jag öppnade kartongen, som för övrigt var helt i skimrande cremefärg med dolt magnetlås. Inuti var kartongen klädd med sidenliknande tyg och där vilade två fina flaskor shampo och balsam. Tänk att dom vet vad vi tjejer vill ha! Lyx! Denna presentkartong hade en utsmyckning som även fick mig att tänka på att den skulle vara perekt som kista åt en avliden hamster!
En av mina vänner, som för övrigt fortfarande tillämpar "långhårstillägget" har en förmåga att försöka mörka för sin make vad det egentligen kostar att gå till frisören. Eller låt oss säga det på ett annat sätt, att han är lyckligt ovetande om kostnaden. För givetvis tillkommer inte bara långhårstillägget, färgen ska ju inte bara vara i en färg. Den ska ju penslas på i olika färger och lager, vilket i sin tur också ger ett extra tillägg. Och självklart ska hon även köpa ut just dom där hårvårdsprodukterna som är anpassat just för hennes hårtyp. Så slutnotan närmade sig 2000 kr (inte så långt i från i alla fall!). Samtidigt höll hennes make på att knorra lite om att han tyckte att de borde köpa en takbox när de skulle ut på vinterresa. Han hade hittat en lite billigare variant för 2 500 kr, men var lite osäker på om de skulle ut med dom pengarna just nu. Jag vet att hon var mycket snabb att slänga kvittot och låta honom leva lyckligt ovetande ett tag till.
Lycka är ..... ett par nya stövlar!
Varför blir vi tjejer så lyckliga över skor och stövlar... och väskor, och toppar, och klänningar och make-up bonusgåvor från Clinique? Det är som ett litet lyckorus och även om man inte kan använda dessa fina vårstövlar när det som idagsläget är -20 och massor av snö, så kan jag känna lycka bara över vetskapen att de står där så fint uppställda i garderoben och bara väntar på att få komma ut och lufta sig! Snabbt måste jag dela med mig till min kompis att jag gjort detta otroliga fynd. Ett MMS skickas och svaret låter inte vänta på sig "Precis vad du behöver! bruna är ju såååå användbara!" Jag tolkar dock en viss ironi i den sista delen, då vi haft diskussioner om att det är lite svårt att använda just bruna stövlar. Men vad gör väl det. Den dagen jag behöver ett par tjusiga bruna, högklackade stövlar då är det väldigt bra att de står där i garderoben och bara väntar på mig.
För ett tag sedan hade jag köpt ett par snygga svarta jeans och skulle givetvis visa upp dessa för maken direkt när jag kliver innanför dörren en fredagkväll. För att de ska komma till sin fulla rätt så måste jag ju även prova dem med mina svarta snygga stövlar. Tyvärr så blev det lite trångt i stövelskaftet, men skam den som ger sig. Efter lite trixande så lyckades jag ändå få igen dragkejdan. Jajjamensan! Här har vi kört fast i dragkedjan! Jag konstaterar snabbt att jag sitter fast i min stövel. Det går varken att dra upp eller ner, jag sitter helt fast. Maken kommer snabbt för att ingripa - helt utan framgång - jag är helt fast! Men erfaren stövelkund som man är, så har man ju varit med om när detta hänt för en kompis inne på en skobutik i Stockholm, Visserligen satt hon fast i 20 minuter och visserligen var jag ganska rädd när de började plocka fram en mattkniv bakom disken för att skära loss henne från stöveln. Jag inser snabbt att jag inte tänker låta min man ta fram en mattkniv och riskera att både stövel och mitt ben sönderskuret! Ärligt talat så vet jag inte just då vilket jag är mest rädd om!
Mycket rådigt så inser jag att om jag ska få proffesionell hjälp med detta så måste jag snabba på. Det är fredag kväll och butikerna stänger strax. Jag slänger mig in i bilen och åker in mot stan. Kvar står en något besviken man som kanske hade sett fram mot en natt med svarta skinnstövlar i sängen (!?) På väg in mot stan ringer jag min kompis (hon som jag brukar MMS:a bilder på nyinköpta fynd!). Jag berättar att jag har fastnat i en stövel. Hon skrattar och frågar hur de ser ut och vad de kostar. Jag försöker igen förmedla att jag har inte fastnat FÖR en stövel utan I en stövel. Tillslut har hon uppfattat läget och börja komma med råd och tips, då hon trots allt har viss erfarenhet från skobutik (inte endast som kund!). Väl inne i skobutiken plockar de vant fram MATTKNIVEN bakom disken och befriar mig från min stövel. Behöver jag tillägga att både stöveln och jag mår bra idag och numera kan även min make hantera mattkniven!
Bakterieodling i badrummet?
Någonstans i mitt liv, för drygt fyra år sedan, kom en vändning. Livet snurrade på för fort och jag försökte hålla upp en nivå på alla krav och måsten i livet, som jag då trodde var krav och måsten. Där fick jag mig en riktig tankeställar och vad som är viktigt i livet. Är det mer viktigt att ha ett nystädat hem, eller att på sina få lediga helgdagar kunna sitta i soffan med ett glassigt magasin och dricka en latte? Är det viktigare att fönstren är putsade än att jag är ute och cyklar med mina barn? Svaret är ganska själklart nu, men det krävs en del träning. Träning att när man får oväntat besök inte behöva ursäkta sig för att man knappt ser ut genom de oputsade fönstren, att inte ursäkta sig för att barnens rum ser ut som två riktiga bombnedslag. Träning i att vara helt oberörd över att fönsterbrädorna har hemliga skrifter i dammet. Tyvärr så handlar det så mycket om eget välbefinnande, och jag är inte riktigt skapad att kunna ignorera alla högar som växer och katthår som yr. Men allt har ett pris, och ett välstädat hem har ett allt för högt pris idag - om det är jag som ska se till att det blir rent och fint!
En typsik middagsbjudning i mitt "tidigare" liv krävde så mycket planering innan. Det skulle vara städat och fixat, dukar skulle vara strukna och hemmet skulle kännas rent och fint. Efter flera års träning vill jag fortfarande att det ska kännas rent och fint - men det kanske räcker med att vispa runt med toalettborsten i toan och dansa runt med dammsugaren en sväng. Och vad gäller dukar så har jag köpt en mycket fin, trendig och framförallt en STRYKFRI duk!!
Jag och en kollega började prata om den här städångesten idag och vi kom fram till att det finns en mycket bra lösning på problemet. Att köpa sig fri! Totalstädning av hemmet en eller två gånger i månaden. Då kan jag fortfarande läsa mitt glassiga magasin och dricka min latte när jag är ledig och inte behöva tillbringa helgdagarna till att flyga runt med rengöringsmedel. Nåja, risken hade nog inte varit så stor ändå, men jag skulle kunna läsa mitt glassiga magasin och dricka min latte utan att ha dåligt samvete. Och jag slipper oroa mig för att de ska komma från något otäckt städprogram från TV och ta bakerieodlingar i mitt badrum!!
Skrivklådan ska botas!
Nu är min tid ute och några småliv vill ha mammas uppmärksamhet. Här ska rullas sushi och vispas ihop en chokladpudding. Perfekt lördagsmiddag när man egentligen skulle gå på 40-årsfest med maken om inte yngste sonen blivit sjuk. Så här får jag sitta och tillbringa lördagskvällen i soffan och titta på finalen av Körslaget. medan maken går på fest. Nåja, vad är väl en fest tillsammans med alla vänner......
